Att dela aktieoptioner under skilsmässa i Kalifornien Vissa tillgångar är lätta att dela i skilsmässa - sälja en bil och dela vinsten är vanligtvis en no-brainer. Dividendeoptioner kan emellertid presentera en unik uppsättning utmaningar. Optionsoptioner som inte kan säljas till tredje part eller inte har något reellt värde (till exempel aktieoptioner i ett privat företag eller ovestrade alternativ) kan vara svåra att värdera och dela upp. Men Kalifornien domstolar har bestämt flera sätt att hantera delningen av aktieoptioner i skilsmässa. En vanlig aktieoption Hypotetisk Heres Ett typiskt Silicon Valley-scenario: En make makar sig bra jobbat för ett startföretag, och som en del av kompensationspaketet får man optioner som omfattas av ett fyraårigt vinstschema. Paret är osäker på om uppstarten kommer att fortsätta som är, förvärvas eller vikas upp som många andra företag i dalen. Paret bestämmer sig senare för skilsmässa, och under en diskussion om fördelningen av tillgångar kommer aktieoptionerna upp. De vill ta reda på vad man ska göra med alternativen, men reglerna är oklara. Först måste de förstå några av grundarna för äktenskapsrättigheter i Kalifornien. Gemenskapsfastighet Enligt Kalifornienlagstiftningen finns det en presumtion att alla tillgångar - inklusive aktieoptioner - förvärvades från datumet för äktenskapet till det datum parterna separerar (kallat datum för separation) anses vara samhällsegenskaper. Denna presumtion kallas för en allmän gemenskapsfastighetsförutsättning. Gemensam egendom fördelas lika mellan makarna (en 5050 delad) i en skilsmässa. Separat egendom Separat egendom ingår inte i martial estate, vilket innebär att den make som äger den separata egendomen, äger den separat från sin make (inte gemensamt) och får behålla den efter skilsmässan. Separat egendom är inte föremål för uppdelning i skilsmässa. I Kalifornien inkluderar separat egendom alla egendom som förvärvas av endera make / maka: före äktenskapet genom gåva eller arv eller efter separationsdatumet (se nedan). Allmänt sett betraktas all personaloption som ges till den anställde makan innan paret är gift eller efter det att paret är avskilt anses vara anställda makar separat egendom, och inte föremål för skilsmässa i skilsmässan. Datum för separation Avskiljningsdatum är ett mycket viktigt datum eftersom det skapar separata äganderätter. Datumet för separering är det datum då en make bestämde sig för att äktenskapet var över och gjorde objektivt något för att genomföra det beslutet, som att flytta ut. Många skilsmässa par argumenterar över det exakta datumet för separation, eftersom det kan ha en stor inverkan på vilka tillgångar anses vara samhällsegenskaper (och därmed föremål för lika division) eller separat egendom. Till exempel är optioner som mottas före separationsdatumet betraktas som samhällsegenskaper och är föremål för lika division, men eventuella alternativ eller annan egendom som tas emot efter det datumet anses vara den separata egendomen för den make som mottar dem. Kommer tillbaka till hypotetiken ovan antar vi att det inte finns något argument över datumet för separation. Paret upptäcker dock att några av de möjligheter som ägt rum under äktenskapet och före separationsdatumet. De måste nu bestämma hur detta kan påverka divisionen. Vested Versus Unvested Options När anställda aktieoptioner är väst kan anställda utöva sina optioner för att köpa aktier i företaget till en aktiekurs, vilket är det fasta pris som vanligtvis anges i det ursprungliga avtalet om tilldelning av aktie eller aktieoptioner mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Men hur är det med de alternativen som beviljades under äktenskapet men som inte hade vunnits före datumet för separation? Vissa tror att ovestade alternativ inte har något värde eftersom: anställda inte har någon kontroll över dessa alternativ och ovestade alternativ avstår när en anställd lämnar företaget de kan inte ta dessa alternativ med dem. Domstolarna i Kalifornien håller dock inte med om den här uppfattningen och har hävdat att trots att ovestade alternativ kanske inte har ett nuvarande marknadsvärde, är de föremål för uppdelning i skilsmässa. Dividing Options Så hur bestämmer domstolen vilken del av alternativen som hör till den anställde som inte är anställd. Domstolar använder vanligtvis en av flera formler (vanligen refererade till som tidsregler). Två av de huvudsakliga tidsregelformlerna som används är Hug 1-formeln och Nelson 2-formeln. Innan beslut fattas vilken formel som ska användas kan domstolen först bestämma varför alternativen beviljades arbetstagaren (t. ex. för att locka arbetstagaren till jobbet, som belöning för tidigare prestationer eller som ett incitament att fortsätta arbeta för arbetet företag) eftersom detta kommer att påverka vilken regel som är lämpligare. Kramformeln Kramformeln används i fall där alternativen i första hand var avsedda att locka arbetstagaren till jobbet och belöna tidigare tjänster. Formeln som används i Hug är: DOH DOS ----------------- x Antal aktier som kan utnyttjas Gemenskapsaktier Aktier DOH - DOE (DOH Datum för hyra DOS Datum för separering DOE Utställningsdatum eller uppgörelse) Nelson Formel Nelson-formeln används där alternativen främst var avsedda som kompensation för framtida resultat och som ett incitament att stanna hos företaget. Formeln som används i Nelson är: DOG DOS ----------------- x Antal aktier som kan utnyttjas Gemenskapsfastighetsandelar DOG - DOE (DOG Datum för beviljande DOS Datum för separering DOE Datum för utövande ) Det finns flera andra tidsregelformler för andra typer av alternativ, och domstolarna har stort utrymme för skönsmässig bedömning för att bestämma vilken formel (om någon) att använda, och hur man delar upp alternativen. Generellt sett desto längre tid är det mellan separationsdatumet och det datum alternativen väcker desto mindre är den totala andelen av alternativ som kommer att betraktas som samhällsegenskaper. Till exempel, om ett visst antal optioner innehade en månad efter separering, skulle en betydande del av dessa aktier betraktas som samhällsfastigheter med samma uppdelning (5050). Men om alternativen innehas flera år efter separationsdatumet, skulle en mycket mindre procentandel betraktas som samhällsegenskaper. Distribuera alternativen (eller deras värde) Efter tillämpning av endera tidsregeln kommer paret att veta hur många alternativ som alla har rätt till. Nästa steg skulle då vara att räkna ut hur man fördelar alternativen eller deras värde. Säg till exempel att det är bestämt att varje maka har rätt till 5000 optioner i anställd med makarna. Det finns flera sätt att se till att den icke-anställda makan får antingen alternativen själva eller värdet av de 5000 aktieoptionerna. Här är några av de vanligaste lösningarna: Den icke-anställda makan kan ge upp rätten till de 5000 aktieoptionerna i utbyte mot någon annan tillgång eller kontanter (detta kommer att kräva ett avtal mellan makarna vad alternativen är värda - För offentliga företag är aktievärden offentliga och kan ligga till grund för ditt avtal, men för privata företag kan det här vara lite svårare att avgöra - företaget kan ha en intern värdering som kan ge en bra uppskattning). Företaget kan komma överens om att de 5000 aktieoptionerna överförts till icke-anställda makarnas namn. Medarbetares make kan fortsätta att hålla de icke-anställda makarna andel av optionerna (5000) i ett konstruktivt förtroende när aktierna är väsentliga och om de kan säljas, skulle den icke-anställda makan anmälas och kan då begära sin del utövas och sedan såldes. Slutsats Innan du godkänner att ge upp några rättigheter i dina makar aktieoptioner, kan du överväga att tillämpa en tidsregel formel till alternativen, även om de kanske inte för närvarande är värda någonting. Du kanske vill behålla ett intresse för dessa aktier och den potentiella vinsten om företaget blir offentligt, och om aktierna blir värdefulla på grund av förvärv eller andra omständigheter, kommer du att vara glad att du höll på. Detta område av familjerätt kan vara ganska komplicerat. Om du har frågor om delningen av aktieoptionerna bör du kontakta en erfaren familj advokat för rådgivning. Resurser och noter Anteckningar 1. Kramens äktenskap (1984) 154 Cal. App. 3d 780. 2. Nelson Nelson (1986) 177 Cal. App. 3d 150. Prata med en skilsmässa advokat. Metoder för att dela aktieoptioner i domstolen skilsmässa fall som tillhandahålls av National Legal Research Group Nästan alla stater är nu överens om att optioner är äktenskapliga egendom i den utsträckning som de var tjänat under äktenskapet. Som ett resultat av detta, måste domstolen och parterna i de flesta fall välja vilka sätt att överföra en del av värdet av alternativen till den icke-äkta maken. Federal lagstiftning har inte gjort divisionen enklare än någonsin, ett bra fall kan göras att federal lag har väsentligt bidragit till problemet. Om federal lag skulle förtydligas för att möjliggöra direkt uppdelning av aktieoptioner utan otillbörligt negativa skattemässiga följder skulle delningen av aktieoptioner i domstols skilsmässa fall vara en mycket lättare process. Det primära syftet med denna artikel är att diskutera federal och statlig lag om mekanik för att dela aktieoptioner mellan parterna. Innan vi kommer fram till det här emnet kommer vi emellertid att kortfattat granska själva optionsoptionerna och sedan diskutera hur aktieoptioner klassificeras och delas upp. I. FÖRVALTNINGAR I ALLMÄNT Ett aktieoption är en laglig rätt att köpa en aktie av aktier till ett visst pris (strejkpriset), oavsett vilket pris aktien faktiskt handlar om. Behovet behöver inte vara offentligt handlat, men i de flesta rapporterade fallen finns det en regelbunden marknad för det aktuella beståndet. Under nästan alla optionsprogram planeras en option som ges till arbetstagaren när den är mottagen. Det kan inte utnyttjas, det går förlorat om arbetstagaren slutar arbeta för arbetsgivaren. Efter en viss tidsperiod passerar aktieoptionen. Efter vinst kan aktieoptionen utövas, och det går inte att gå förlorad om arbetstagaren lämnar företaget. De flesta intjänandeperioderna är i två till fem år. Efter en mycket längre period, ofta 10 år, löper teckningsoptionen och kan inte utnyttjas. II. KLASSIFICERING AV FÖRVALTNINGAR I FÖRBINDELSER Aktieoptionerna faller i den allmänna kategorin av uppskjuten ersättningsrättigheter, en kategori som också inkluderar sådana allmänt diskuterade tillgångar som pensionsförmåner, bonusar och immateriella rättigheter. För fastighetsfördelning förvärvas uppskjutna kompensationsrättigheter i allmänhet när de tjänas, inte när värdet faktiskt erhålls. Till exempel, om mannen tjänar pensionsförmåner under äktenskapet, är de fördelar som uppnåtts så äktenskaplig egendom, även om inga pengar faktiskt tas emot förrän länge efter att äktenskapet slutar. Uppskjuten ersättningsrättighet klassificeras oftast genom att bestämma vilken period de är förtjänta. En förmånsbestämd pensionsplan, till exempel, förvärvas vanligtvis som kompensation för en viss period av ansvarsfullt tjänstearbete till arbetsgivaren. Det mottagna beloppet per månad beror på den totala kreditvärdiga tjänsten som gjorts, med en viss funktion av de anställdas högsta årslön som ofta också ingår i formeln. För att bestämma äktenskapsdelen delar domstolen den totala tiden som är gift under intjänandeperioden med den totala intjänandeperioden. Se i Bensons äktenskap, 545 N. W.2d 252 (Iowa 1996) Koziol v. Koziol, 10 Neb. App. 675, 636 N. W.2d 890 (2001) Workman mot Workman, 106 N. C. App. 562, 418 S. E.2d 269 (1992). Se generellt Brett R. Turner, Equitable Distribution of Property 6:25 (3ded. 2005). Tid som är gift, betyder i detta sammanhang tid mellan datumet för inledandet (nästan alltid äktenskapsdatum) och datumet för klassificeringen. Id. Det sistnämnda datumet varierar med behörighet, det är vanligtvis antingen datumet för slutlig separation, datum för inlämning eller skilsmässa. Id. Avsnitt 5:28. För att ta ett exempel, anta att en militärtjänstmedlem förvärvar pensionsförmåner som ersättning för 30 års militärtjänst. Skilsmässan sker i New York, där datumet för klassificering är normalt datum för arkivering. Av de 30 åren inträffade 12 mellan äktenskapsdatumet och skilsmässans inlämnande. Pensionens äktenskapliga andel är 1230 eller 40. I fråga om optionsoptioner inkluderar intjänandeperioden alltid intjänandeperioden. Syftet med intjänandeperioden är att uppmuntra arbetstagaren att fortsätta arbeta för arbetsgivaren, varför arbetstagaren förlorar oväsnade alternativ om han frivilligt upphör med sin anställning. Se allmänt I re Marriage of Hug, 154 Cal. App. 3d 780, 201 kal. Rptr. 676 (1984). När framtida anställningsförhållanden är ett villkor för uppgörelse är det mycket svårt att argumentera för att alternativet inte beaktar framtida service. Den svåra frågan om att klassificera aktieoptioner är huruvida alternativet är hänsyn till tidigare service också. Några outnyttjade aktieoptioner delas ut enligt en regelbunden plan som tilldelar alla anställda lika många aktieoptioner på en viss nivå, främst som en anordning för att uppmuntra dem att förbli hos företaget. Dessa typer av alternativ är i allmänhet endast övervägande för framtida tjänster. Se i re Marriage of Harrison, 179 Cal. App. 3d 1216, 225 kal. Rptr. 234 (1986) Wendt v. Wendt, 59 Conn. App. 656, 757 A.2d 1225 (2000) Hopfer v. Hopfer, 59 Conn. App. 452, 757 A.2d 673 (2000) (där man började med arbetsgivaren en månad före skilsmässan) Otley v. Otley, 147 Md. App. 540, 810 A.2d 1 (2002) I re Marriage of Valence, 147 N. H. 663, 798 A.2d 35 (2002). Se generellt Turner, ovan, 6:49. Enligt andra optionsplaner tilldelas emellertid fler ovestade optioner till anställda som har utfört sig bättre tidigare, eller en kommitté kan till och med ha utrymme för skönsmässig bedömning att göra extraordinära bidrag till ovestade alternativ till anställda som gjort extraordinära avgifter till företaget. Dessa alternativ är hänsyn till både tidigare och framtida tjänster. Id. Avsnitt 6:49. En relaterad fakta situation uppstår när alternativ används för att locka en anställd att byta arbetsgivare. Dessa alternativ används normalt för att locka till sig anställda först efter att de har stora färdigheter, så att alternativen på ett visst sätt förvärvas med färdigheterna. Dessutom förlorar de anställda som gör den här typen av arbetsförändringar ofta oväxlade aktieoptioner med sin tidigare arbetsgivare, alternativ som åtminstone delvis förvärvats genom äktenskapliga ansträngningar. Den allmänna regeln är därför att aktieoptioner för att byta jobb förvärvas också i utbyte mot både tidigare och framtida tjänster. I re Marriage of Hug, 154 Cal. App. 3d 780, 201 kal. Rptr. 676 (1984) Salstrom v. Salstrom, 404 N. W.2d 848 (Minn Ct. App. 1987). III. AVDELNING AV FÖRDELNINGSAVDELAR Eftersom uppskjutna kompensationsrättigheter uppnås innan de erhålls, utgör deras uppdelning unika problem. Dessa problem uppstod först i samband med pensionsförmåner, och lagen om fördelning av andra uppskjutna kompensationsrättigheter är generellt en specifik tillämpning av allmänna regler som fastställts i pensionsförmånerna. I allmänhet kan pensionsförmånerna delas upp på två sätt. Enligt direktavräkningsmetoden bestämmer domstolen ett nuvärde för förmånerna. För att göra detta måste domstolen mäta strängen av framtida betalningar som arbetstagaren sannolikt kommer att få rabatt de fördelar med sannolikheten att varje förmån inte kommer att tas emot (t ex med sannolikheten för tidig död) och sedan minska fördelarna till nuvärdet . Detta är en svår process som vanligtvis kräver ett vittnesbörd. Efter att ha bestämt ett nuvärde multiplicerar domstolen det värdet med den äktenskapliga andelen för att bestämma äktenskapsintresset och tillämpar de lagstadgade divisionsfaktorerna för att bestämma de icke-äkta makarna procentandel i äktenskapsandelen. Den nonowning maken får då sitt intresse för kontanter eller annan egendom, medan den äkta makan får hela pensionen. Turner, ovan, avsnitt 6:31. Omedelbar kompensation kräver ett betydande expertutlåtande från början, så det är en dyrare metod. Den kan endast tillämpas när den äktenskapliga fastigheten har tillräckliga kontanter eller andra tillgångar för att tillåta utbetalning av avräkningen. Metodens noggrannhet beror på noggrannheten i de aktuariella prognoserna, som nästan aldrig är exakt korrekta, så att en make eller den andra kommer att bli skadad om båda inte lever till sina exakta livslängder. Men omedelbar kompensation gör det möjligt att dela hela pensionen vid skilsmässans tid utan att kräva att parterna har en kontinuerlig relation med varandra under många år framöver. Efter skilsmässan är över är det överlägset den enklaste metoden att genomföra. Enligt den uppskjutna distributionsmetoden behöver domstolen inte bestämma ett nuvärde för förmånerna vid skilsmässan (även om vissa stater kräver att domstolen ska göra det för andra ändamål). I stället mäter domstolen äktenskapsdelen och bestämmer de icke-äkta makarna rättvist intresse för den andelen. Till exempel, om äktenskapsintresset är 40 och en jämn fördelning är rättvis, skulle den icke-äkta makarnas intresse vara 20. Domstolen uppmanar då den äkta makan att betala den icke-äkta maken 20 av varje framtida betalning som erhållits från pensionsplanen . Turner, ovan, underavsnitt 6: 32-6: 33. Eftersom ingen nuvarande delning görs beror inte uppskjuten fördelning på exaktheten av nuvärdesberäkningar eller aktuariella utskjutningar. Betalningsbeloppet kommer att vara exakt rätt, oavsett vem som dör när. Men parterna måste fortsätta att hantera varandra i många år framöver, och den icke-äkta maken måste bära byrån för att fullgöra skyldigheten om den äkta makan vägrar att betala. Det finns också en mängd oskyldiga och inte så oskyldiga sätt som framtida händelser kan påverka distributionen. För att ta ett exempel är det många förmånsbestämda planer som stöter på stora finansiella problem, vilket i slutändan kan minska det belopp som ska betalas. Om förlusten härrör från marknadsförhållandena bör den delas men vad händer om den äkta makan var VD för företaget och misslyckats, oaktsamt eller medvetet, att finansiera planen tillräckligt efter skilsmässan Uppskjuten fördelning skapar en stor potential för framtida rättstvister det gör inte leda till en ren paus mellan parterna. De administrativa problemen med uppskjuten distribution är mindre allvarliga där planadministratören kan riktas för att ge fördelar direkt till den icke-äkta maken, Turner, ovan, 6: 18-6: 20, eller kanske till och med för att göra den icke-äkta makan en oberoende deltagare i planen. Id. Avsnitt 6:34. De flesta privata pensionsplaner regleras av federal lag, och det var ursprungligen en viss oro att federal lag kanske inte tillåter direkt tilldelning av pensionsrättigheter. Den federala regeringen eliminerade denna osäkerhet 1984 genom att göra stora ändringar av ERISA, den federala stadgan för pensionsplaner. Den ändrade stadgan möjliggör direkt fördelning av förmåner endast om uppdraget görs i en kvalificerad inhemsk relatörsordning (QDRO). En inrikesrelaterad ordning (DRO) är en order av den nationella domstolen, gjord enligt lagen om inhemska relationer, som styr planansvarige att fördelar till en före detta make (alternativ betalningsmottagare). 29 U. S.C. Avsnitt 1056 (d) (3) (A) (Westlaw 2006). Det måste innehålla viss grundläggande identifieringsinformation, och viktigare kan det bara dela de fördelar som faktiskt är tillgängliga för den anställde enligt planen. Efter att staten har gjort en DRO, skickas DRO till planadministratören, som avgör om ordern uppfyller kraven i ERISA. Om administratören bestämmer att ordern uppfyller dessa krav är ordern kvalificerad och administratören måste följa den. Om beställningen avvisas är den inte kvalificerad, och federal lag förhindrar att den verkställs. Beslutsfattarens beslut kan sedan granskas i antingen staten eller federal domstol. Se generellt Turner, ovan avsnitt 6: 18-6: 19. IV. Direkt överföring av lageroptioner Federal Tax Treatment Innan du diskuterar mekaniken för delning av aktieoptioner är det nödvändigt att göra en kort utskrift av federal inkomstskatt. Den lagen har haft en betydande inverkan på processen med vilka optionsoptioner är uppdelade. Som en allmän regel, när en arbetsgivare betalar ersättning till en anställd, följer två skattekonsekvenser. Ersättningen beskattas som inkomst till arbetstagaren och det behandlas som arbetsgivarens bekostnadskostnad. Denna allmänna regel gäller såväl fastighet som direkt lön. Till exempel, om en arbetsgivare ger en andel av aktier till en anställd, är aktiens värde beskattningsbar inkomst för arbetstagaren och ett företagsavdrag för arbetsgivaren. När det gäller optionsoptioner är skattebehandlingen annorlunda. När teckningsoptioner beviljas enligt en kvalificerad plan redovisas ingen inkomst när optionen själv delas ut eller utövas och arbetsgivaren erhåller ingen avdrag för affärsintäkter. I. R.C. Avsnitt 421 (a). Arbetstagaren är endast skattskyldig när den andel av aktier som förvärvats med optionen säljs och skatten kan betalas med intäkter från försäljningen av aktierna i sig. Federal lag erkänner två olika typer av kvalificerade optionsoptionsplaner: incitamentsprogramoptioner enligt I. R.C. 422 och planer för personalinköp under I. R.C. 423. Om en aktieoptionsplan inte uppfyller kraven för någon typ av kvalificerad plan, sägs det vara en icke-godkänd plan. Optionsoptioner som ges enligt en sådan plan behandlas som inkomst för arbetstagaren, och en motsvarande affärsavdragsavdrag är tillåten för arbetsgivaren. Dessa regler träder i kraft när optionen beviljas om valet av optionen lätt kan bestämmas annorlunda, de träder i kraft när optionen utövas. I. R.C. Avsnitt 83 Amelia Legutki, Mertens lagen om federal inkomstskatt 6.01 (Westlaw 2006) i det följande Mertens. När en aktie av aktier som förvärvas med ett optionsoption säljs, redovisar arbetstagaren inkomster som är lika med försäljningspriset minus hans eller hennes bas i börsen. Om optionsprogrammet var kvalificerat är medarbetarbasen det belopp som betalats ut enligt optionen. Om planen var okvalificerad är medarbetarbasen det betalda beloppet plus eventuellt tidigare redovisat inkomster som valet av optionen när den tilldelas. Om optionen hölls för en minimal tid beskattas intäkterna till kursvinster, annars beskattas den mot normala skattesatser. Mertens Avsnitt 6.01. Federal Securities Law Precis som den enklaste metoden att genomföra uppskjuten fördelning av optionsoptioner är direkt fördelning av förmåner via QDRO, är den enklaste metoden att genomföra uppskjuten fördelning av optionsoptioner direkt överföringar av optionerna själva. Liksom alla börshandlade värdepapper regleras aktieoptioner av Securities and Exchange Commission (SEC). Före 1996 förbjöds tidigare SEC-regel 16b-3 positivt någon direkt överföring av aktieoptioner. Årlig granskning av Federal Securities Regulation, 52 Bus. Lag. 759, 766 (1997). Direkt uppdrag var således inte en tillåten metod för att genomföra en domstolsuppdelning av civil egendom. 1996 reviderade sekretariatet regel 16b-3 för att undanröja förbudet mot direktöverföring. 17 C. F.R. Sektion 240.16b-3 (Westlaw 2006). Det antog också regel 16a-12, 17 C. F.R. 240.16a-12 (Westlaw 2006) som föreskriver att vissa överföringar som uppfyller ERISA-definitionen av en DRO (kvalificerad eller på annat sätt) inte behöver rapporteras. Om en uttrycklig regel föreskriver att direkta överföringar inte behöver rapporteras, är dessa överföringar uppenbarligen inte längre förbjudna av SEC. Således förbjuder inte federal värdepapperslag efter 1996 direkt uppdrag av aktieoptioner. Om aktieoptioner reglerades av ERISA skulle federal lag kräva att planadministratörer tillåter direkt överföring av aktieoptioner med hjälp av QDROs. Men optionsprogrammen är klart inte inom ERISA. ERISA gäller endast förmånsplaner, som är indelade i välfärdsplaner och pensionsplaner. 29 U. S.C. 1002 (3) (Westlaw 2006). Eftersom en optionsoption inte är en förmån som endast betalas vid pensionering är en optionsprogram inte pensionsplan. Definitionen av välfärdsplaner omfattar planer som syftar till att tillhandahålla sjukvård, sjukvård eller sjukvård eller förmåner eller sjukdomar, olycksfall, funktionshinder, dödsfall eller arbetslöshet eller semesterförmåner, lärlingsutbildning eller andra utbildningsprogram eller daghem , stipendium eller förbetalda juridiska tjänster, 29 USC 1002 (1) (A) En förteckning som medvetet utesluter optioner. Personaloptionsplaner omfattas vanligen inte av lagen om anställningsinkomstskydd (ERISA), eftersom de inte anses vara välfärds - eller pensionsplaner. Matthew T. Bodie, Alignning Incentives with Equity: Personaloptioner och Rule 10b-5, 88 Iowa L. Rev 539, 547 (2003). Se i allmänhet Oatway v. American International Group, Inc. 325 F.3d 184, 187 (3d Cir. 2003) (de flesta domstolar har enhetligt hävdat att en incitamentsprogram optionsplan inte är en ERISA-plan som hänvisar till fallen). Således gäller inte QDRO-bestämmelserna i ERISA för aktieoptionsplaner. Federal Tax Law Man kan tro att SEC beslut att tolerera skilsmässa-relaterade överföringar skulle göra sådana överföringar tillåtna. Tyvärr är SEC bara en av de federala myndigheterna med möjlighet att begränsa skilsmässa-relaterade överföringar. IRS, och federal skattelag i allmänhet, fortsätter att göra direktöverföring svår. Kärnan i problemet ligger i kraven för de två olika formerna av kvalificerade optionsoptionsplaner. Kraven på en incitamentsoptionsoptionsplan innehåller: (b) Incitamentsoptioner. I den mening som avses i denna del innebär termen incitamentoptioner ett alternativ som beviljats en individ av vilken anledning som helst i samband med anställningen av ett bolag, om det beviljas av arbetsgivarföretaget eller dess moderbolag eller dotterbolag, att köpa aktier av någon av dessa bolag , men endast om (5) ett sådant alternativ enligt dess villkor inte kan överföras av en sådan person annat än med vilja eller avtals - och distributionslagar och endast kan utövas under hans livstid. I. R.C. Avsnitt 422 (b) (5) (lägg till betoning). Kraven på en personalinköpsplan ger följande: (b) Anställningsinköpsplan. I denna del avses med termen anställningsinköpsplan en plan som uppfyller följande krav. (9) enligt villkoren i planen är sådant alternativ inte överlåtbart av en sådan person annat än med vilja eller avgångs - och distributionslagar och kan endast utövas av honom under hans livstid. I. R.C. 423 (b) (9) (läggning läggs till). Således föreskrivs i båda formerna av kvalificerade optionsoptionsplaner att eventuellt tilldelat aktieoption endast kan utövas av den anställde. Det finns inget undantag som tillåter motion av en make, före detta eller före detta. Det bör understrykas att ingen av de ovan nämnda noterna helt hindrar en optionsoptionsplan från att tillåta överlåtelse av optionsoptioner. De federala domstolarna har vägrat att tolka en stadga för att förhindra överföring absolut, på samma sätt som ERISA: s överlåtelse. T. ex. DeNadai mot Preferred Capital Markets, Inc. 272 B. R. 21, 40 (D. Mass. 2001) (DeNadai visar inte på några bevis för att kongressen avser I. R.C. 422 (b) (5) för att fungera som ett generellt undantag från kreditorprocessen). Detta vägran är starkt förenligt med det faktum att sådana överföringar implicit är tillåtna enligt SEC-regel 16a-12. Effekten av Sub Scetion 422 (b) (5) och 423 (b) (9) är inte att förbjuda direkta överföringar enligt en DRO, utan snarare att ändra skattebehandlingen av optioner som överförs. Det är mycket önskvärt för anställda att aktieoptioner som tilldelas enligt en kvalificerad plan beskattas enligt de särskilda regler som anges i avsnitt 421 a. Ovanstående språk anger åtminstone att eventuellt alternativ som utövas av en icke-anställd förlorar den gynnsamma skattebehandling som den annars skulle ha. Den skulle beskattas som intäkt när den mottas eller utövas, inte när den förvärvade aktiens andel sålts. Om en plan redan är okvalificerad gäller inte villkoren i avsnitt 422 och 423 till att börja med och det finns uppenbarligen ingen anledning till att federal skattelagstiftning skulle kräva eller ens föreslå att alternativen inte kan överföras. Rörelseintäkter 2002-22 Bekymmer om skattebehandlingen av aktieoptioner som direkt överförts från ena make till den andra stärktes av IRS-beslutet i Rev. Rul. 2002-22, 2002-1 C. B. 849. Denna dom gällde främst om direkta överlåtelser av optionsrätter är en skattepliktig händelse. Den allmänna regeln är att skilsmässelrelaterade överföringar i allmänhet inte är en sådan händelse, I. R.C. 1041, men IRS hade tidigare gjort informella uttalanden som det kan försöka hävda att överlåtelser av aktieoptioner var på något sätt utanför 1041. Rev. Rul. 2002-22 avviker från dessa förslag, och utgör ett intyg från IRS att de allmänna principerna i 1041 § gäller. Men härskningen kommer laddad med förutsättningar och kvalifikationer. Den övergripande effekten av kvalifikationerna är att ta bort en betydande del av den praktiska nyttan av upptagandet. Det faktummönster som direkt behandlades i domstolen uppstod av en skilsmässningsrelaterad överföring av aktieoptioner som tilldelades enligt en icke-godkänd plan. Tjänsten hävdade att avsnitt 1041 tillämpade: Begreppet egendom är inte definierat i avsnitt 1041. Det finns emellertid ingen indikation på att kongressens avsikt att ha en begränsad mening under 1041. Tvärtom förklarade kongressen att 1041 bör tillämpas i stor utsträckning på överföringar av många typer av egendom, inklusive de som innebär rätt att få ordinarie inkomst som har uppkommit i ekonomisk bemärkelse (såsom intressen i förtroende och livränta). Id. vid 1491. Följaktligen kan optionsoptioner och oförutsedda uppskjutna kompensationsrättigheter utgöra egendom i den mening som avses i 1041. Det större problemet för skattebetalarna var inte tillämpligheten av 1041 §, utan snarare den gemensamma rättsliga uppdragsrättsliga doktrinen. Enligt denna doktrin beskattas inkomster vanligtvis till den person som tjänar den, och att förekomsten av inkomstskatt inte får flyttas av förhandsbesked. Id. Se i allmänhet Lucas v. Earl, 281 U. S. 111 (1930). Om doktrinen tillämpas, skulle mannen vara ansvarig för hela skatten, oavsett förhoppningsuppdraget till fruen. Men konceptet för inkomstuppgörelsen är i grunden oförenligt med avsnitt 1041, som var avsedd att tillåta obegränsad skattefri överlåtelse av egendom mellan makar som hände till skilsmässa: Tillämpning av uppdrag av inkomstdoktrin i skilsmässaärenden för att beskatta överlåtande make när förvärvaren maka i slutändan får inkomster från den egendom som överförs i skilsmässan skulle störa syftet med avsnitt 1041 med avseende på skilsmässiga makar. That tax treatment would impose substantial burdens on marital property settlements involving such property and thwart the purpose of allowing divorcing spouses to sever their ownership interests in property with as little tax intrusion as possible. Further, there is no indication that Congress intended 1041 to alter the principle established in the pre-1041 cases such as Meisner that the application of the assignment of income doctrine generally is inappropriate in the context of divorce. Rev. Rul. 2002-22. The Service therefore ruled that nonqualified options could be transferred between divorcing spouses without any change in tax consequences. The problem with Rev. Rul. 2002-22 began when the Service departed from the facts presented and addressed qualified stock options: The same conclusion would apply in a case in which an employee transfers a statutory stock option (such as those governed by Section 422 or 423(b)) contrary to its terms to a spouse or former spouse in connection with divorce. The option would be disqualified as a statutory stock option, see Sub Section 422(b)(5) and 423(b)(9), and treated in the same manner as other nonstatutory stock options. Section 424(c)(4), which provides that a Section 1041(a) transfer of stock acquired on the exercise of a statutory stock option is not a disqualifying disposition, does not apply to a transfer of the stock option. See H. R. Rep. No. 795, 100th Cong. 2d Sess. 378 (1988) (noting that the purpose of the amendment made to Section 424(c) is to clarify that the transfer of stock acquired pursuant to the exercise of an incentive stock option between spouses or incident to divorce is tax free). Id. (emphasis added). Thus, the Service expressly confirmed that a qualified option becomes a nonqualified stock option when transferred by a DRO, because Sub Section 422(b)(5) and 423(b)(9) (both quoted previously in this article) expressly forbid any transfer of a qualified stock option, even one made incident to divorce. This conclusion is not changed by Section 1041, which provides that transfers incident to divorce are not taxable events, because the problem is not that the transfer itself is taxable. The problem is that the transfer strips the option of the preferential tax treatment given to qualified options, because Sub Section 422(b)(5) and 423(b)(9) make absolute nontransferability a condition upon qualified status. As a result, while Rev. Rul. 2002-22 benefits holders of nonqualified options, it provides very cold comfort to holders of qualified options. Moreover, the Service added a second troublesome condition to its ruling: This ruling does not apply to transfers of property between spouses other than in connection with divorce. This ruling also does not apply to transfers of nonstatutory stock options, unfunded deferred compensation rights, or other future income rights to the extent such options or rights are unvested at the time of transfer or to the extent that the transferors rights to such income are subject to substantial contingencies at the time of the transfer. See Kochansky v. Commissioner, 92 F.3d 957 (9th Cir. 1996). Id. (emphasis added). On its face, therefore, the ruling applies only to vested stock options. It is very possible that the Service might attempt to apply different rules when unvested stock options are transferred. Moreover, the nature of those different rules is logically suggested by the case cited, Kochansky v. Commissioner, 92 F.3d 957 (9th Cir. 1996), which held under the assignment-of-income doctrine that an attorney was liable for all tax due on a contingent fee, even though part of the fee had been assigned to his spouse pursuant to divorce. In short, the Service is holding the door open for arguing that the employee must pay all tax due upon an unvested stock option, regardless of any deferred distribution to a former spouse. See David S. Rosettenstein, Options on Divorce: Taxation, Compensation Accountability, and the Need to Look for Holistic Solutions, 37 Fam. L. Q. 203, 207 n.13 (2003) (It is not clear what purpose the reference to Kochansky serves if it is not to leave the door open to an assignment of income analysis, however inappropriate that analysis may be) see also id. at 207 n.19 (The ruling would seem to reserve the Services ability to adopt an assignment of income analysis to any unvested options transferred to the non-employee spouse). Moreover, it is also worth noting that the central issue in Kochansky, the effect of the wifes community property rights on the result, was not addressed because it was not preserved in the court below. That procedural ruling fundamentally limits the precedential value of Kochansky, for it is very possible that the result would have been different if the issue had been preserved. Indeed, the Service itself admits earlier in Rev. Rul. 2002-22 that the application of the assignment of income doctrine generally is inappropriate in the context of divorce. By citing Kochansky in spite of these points, the Service undercuts the power of its own admission that the assignment-of-income doctrine is inconsistent with the policy behind Section 1041, and leaves reasonable taxpayers with no way to predict the tax consequences of a very desirable method of division the direct transfer of unvested qualified stock options from one spouse to the other incident to divorce. What is doubly frustrating is that a fair resolution of the entire issue should not be overly difficult. As a court-created rule, the assignment-of-income doctrine is clearly secondary to Section 1041. That statute requires, implicitly if not explicitly, that transfers of property incident to divorce trigger no adverse federal tax consequences. There is no basis for applying the assignment-of-income doctrine to any divorce-related transfer, regardless of whether the options at issue are vested or unvested. For exactly the same reason, it is wrong to allow divorce-related transfers of any stock option to result in loss of qualified status. Whatever Congress had in mind when enacting Sub Section 422(b)(5) and 423(b)(9), it did not intend those sections to apply to divorce-related transfers. The consistent trend in all areas of federal tax and securities law over the past 20 years has been to allow divorce-related transfers with no greater tax consequences than would have been present if divorce had not occurred. The statutes admittedly do not contain any express exception for divorce-related transfers, and there may be some merit to the argument that the remedy must be statutory. But that fact does not make reform any less necessary. I. R.C. Sub Section 422(b)(5) and 423(b)(9) should be amended to permit divorce-related transfers of stock options without loss of qualified status. Stock options also represent a contract, and thus fall within the ambit of state common law. Bodie, supra, 88 Iowa L. Rev. at 547. State law applying to stock options is not superseded by ERISA, for as noted previously, ERISA does not apply to stock option plans. Since the distinction between qualified and nonqualified plans is purely a matter of income tax law qualified plans are eligible for more favorable tax treatment the qualified or nonqualified status of the plan has no effect upon state law. State court opinions dividing stock options have frequently observed that the great majority of all stock option plans prohibit direct assignment. See Jensen v. Jensen, 824 So. 2d 315, 321 (Fla. 1st Dist. Ct. App. 2002) (Both expert witnesses in this case testified that the unvested stock options could be neither valued nor transferred) Otley v. Otley, 147 Md. App. 540, 557, 810 A.2d 1, 11 (2002) (The difficulty of establishing a present value and the fact that the options themselves are usually not divisible or transferable make the deferred distribution approach desirable) Fisher v. Fisher, 564 Pa. 586, 593, 769 A.2d 1165, 1170 (2001). Nothing in federal law requires that state courts enforce prohibitions on assignment. The issue is therefore purely one of state contract law. While there are no reported state court cases discussing restrictions on the transfer of stock options, there are reported cases discussing contractual restriction on the transfer of actual shares of stock. The general rule is that these restrictions are binding, but that they are narrowly construed. For example, a restriction upon voluntary transfer, or even upon transfer generally, does not apply to involuntary transfer: We hold that a transfer of stock ordered by the court in a marriage dissolution proceeding is an involuntary transfer not prohibited under a corporations general restriction against transfers unless the restriction expressly prohibits involuntary transfers. Ordinarily, for drafting purposes, we think use of the phrase involuntary transfers would be deemed to encompass divorce court transfers. No such phrase was used here, however and the general language is inadequate to prohibit the courts transfer of the F-L stock. Castonguay v. Castonguay, 306 N. W.2d 143, 146 (Minn. 1981). The agreement requires a shareholder who wishes to sell, assign, encumber or otherwise dispose of the corporations stock other than as expressly provided for in the agreement to obtain the written consent of the other shareholders. The agreement contains no express provision regarding the interspousal transfer of shares incident to equitable distribution. The spouse has neither joined in the agreement nor has she waived her interest in the stock. We are not prepared to cut off the marital interest of a spouse under these circumstances. We hold that, under the rule of strict construction, a restriction on the transfer of stock does not apply to interspousal transfers of stock which is marital property absent an express provision prohibiting such transfers. Bryan-Barber Realty, Inc. v. Fryar, 120 N. C. App. 178, 181-82, 461 S. E.2d 29, 31-32 (1995) see also In re Marriage of Devick, 315 Ill. App. 3d 908, 920, 735 N. E.2d 153, 162 (2000) (Strictly construing the restrictive provision of the affiliate agreements, we determine that the restriction is applicable only to voluntary transfers and not to transfers by operation of law, such as by court order). The reasoning of these cases is similar to the reasoning of the federal district court in DeNadai v. Preferred Capital Markets, Inc. 272 B. R. 21 (D. Mass. 2001), which held that the tax law transfer restriction in I. R.C. Section 422(b)(5) did not prevent involuntary assignment to creditors. One fact not considered in some of the stock transfer cases is the presence of a bona fide reason to limit transferability. If the IRS continues to take the position that any transfer of stock options under a qualified plan destroys the qualified status of the option transferred, there is a good reason for most plans to limit transfers. Federal tax law on this point is unfortunate, but it must be lived with until it changes. But even this situation is not unknown in the state court cases. In McGinnis v. McGinnis, 920 S. W.2d 68 (Ky. Ct. App. 1995), a shareholders agreement provided that if any person obtains an attachment or other legal or equitable interest in any of the Shares owned by an employee, the corporation would have an option to purchase those shares. Id. at 75. The court held that this provision did not on its face absolutely prevent a divorce-related transfer. It noted, however, that the practical result of such a transfer might be the involuntary sale of the very asset being transferred, and suggested that the court and the parties must live with this fact. By similar reasoning, it seems likely that a state court would not be deterred from dividing stock options by the mere fact that the shares so transferred might lose their qualified status. It also seems likely, however, that the court would first give the parties every opportunity to agree upon a method of transfer which preserves the tax advantages of qualified status. V. OTHER METHODS FOR DIVIDING STOCK OPTIONS While federal law now permits direct transfer of stock options in at least some cases, direct transfer may cause prohibitively adverse tax consequences, and it may not be in the best interests of the parties for other reasons. Since direct transfer was not permitted at all before 1996, there is a reasonable body of case law discussing other division methods. On the facts of specific cases, these methods may reach results which are equal or even superior to the results of a direct transfer. Deferred Distribution of Profits The most common method for dividing stock options in actual practice is a deferred distribution of the profits. Under this method, the court determines the nonowning spouses interest in each set of options. It then orders the owning spouse to pay the nonowning spouse the stated percentage of all profits traceable to exercise of the option. It will normally be necessary to direct the owning spouse to withhold taxes from the payment, or otherwise adjust the parties rights to reflect the fact that the IRS will assess the relevant tax consequences entirely against the owning spouse. For cases making a deferred distribution of the profits of stock options, see In re Marriage of Frederick, 218 Ill. App. 3d 533, 578 N. E.2d 612 (1991) Frankel v. Frankel, 165 Md. App. 553, 585, 886 A.2d 136, 155 (2005) Otley v. Otley, 147 Md. App. 540, 559-60, 810 A.2d 1, 12 (2002) (The benefit subject to distribution, as we stated in Green and repeated earlier in this opinion, is the profit) Green v. Green, 64 Md. App. 122, 494 A.2d 721 (1985) Smith v. Smith, 682 S. W.2d 834 (Mo. Ct. App. 1984), overruled on other grounds, Gehm v. Gehm, 707 S. W.2d 491 (Mo. Ct. App. 1986) Fisher v. Fisher, 564 Pa. 586, 591, 769 A.2d 1165, 1169 (2001) (over a dissent which would give the nonowning spouse more control over when the options are exercised) and Chen v. Chen, 142 Wis. 2d 7, 15, 416 N. W.2d 661, 664 (Ct. App. 1987) (The trial court determined a percentage. and divided the profit from the stock option contracts accordingly). Deferred distribution of the profits works best when the parties expect to exercise the option within a fairly short period of time after it vests, and to sell the stock as soon as the option is exercised. If no limits are placed upon when the option will be exercised or when the resulting stock can be sold, the owning spouse could delay the exercise or sale longer than the nonowning spouse desires, or could exercise the option or sell the stock sooner than the nonowning spouse prefers. Because this method gives the nonowning spouse little control over the option and the resulting stock, it tends to work best when the owning spouse has superior financial expertise, and the nonowning spouse trusts the owning spouse to make a good decision in the financial interests of both parties. Since the parties are sharing the profit from each option, the owning spouse has a natural incentive to maximize both spouses profits, so long as the owning spouse can be trusted to behave in an economically rational manner. Another common method for dividing stock options is to make the nonowning spouse an equitable owner of a portion of the options. This method is normally implemented by directing the owning spouse to set aside a certain number of options for the benefit of the nonowning spouse. These options cannot be exercised by the owning spouse alone. Rather, the owning spouse is ordered to exercise these options only when requested to do so in writing by the nonowning spouse. The resulting stock can be either sold immediately, or promptly transferred to the nonowning spouse. It will ordinarily be necessary to have the nonowning spouse make a separate payment to hold the owning spouse harmless from tax consequences, as the owning spouse may be liable to the IRS for taxes on the nonowning spouses shares. In situations in which actual transfer of the options is not possible or is otherwise inadvisable, this method provides a reasonably close approximation of the same end result. For cases awarding equitable ownership of certain options to the nonowning spouse, see Keff v. Keff, 757 So. 2d 450 (Ala. Civ. App. 2000), and Callahan v. Callahan, 142 N. J. Super. 325, 361 A.2d 561 (Ch. Div. 1976). See also In re Marriage of Valence, 147 N. H. 663, 669, 798 A.2d 35, 39 (2002) (directing husband to exercise options as soon as possible, except that he could hold the options for the minimum period necessary to obtain favorable tax treatment, but allowing the wife to consent otherwise in writing, so that she could effectively make independent decisions). It may be possible to mix both the deferred division of profits and the equitable ownership approaches: The trial court ruled that the husband could exercise the options and then sell any or all of his shares if and when the options vest. If so, the judge determined that the husband must share with the wife one-half of the net gain (i. e. the gross proceeds less the purchase price and less the tax consequences to the husband) from the sale. If the husband decides not to exercise his vested options, the judge ordered that the husband notify the wife of his decision and allow her to exercise her share of the options through him. The wife would then be responsible for the tax consequences resulting from the sale of the shares. Baccanti v. Morton, 434 Mass. 787, 802, 752 N. E.2d 718, 731 (2001). Thus, the husband had the right to exercise the options and sell the stock immediately upon vesting, paying the wife her share of the profit. If he declined to exercise the options or sell the stock immediately, he was required to hold the stock for the wifes benefit, allowing her to exercise and sell her share of the options as she desired. The equitable ownership method suffers from most of the same advantages and disadvantages as a direct transfer. It gives the nonowning spouse control over when to exercise options and sell stock, which is a powerful benefit when both spouses are equally able to make good investment decisions. It limits the owning spouses ability to commit financial misconduct, although not as much as direct transfer, because the nonowning spouse still bears the risk that the owning spouse will disregard instructions. The greatest limitation is again the fact that some nonowning spouses will not have the financial skills to make good investment decisions, and will not in the press of other matters be sufficiently motivated to seek expert assistance. The ultimate form of equitable ownership is of course division in kind. Several state court decisions have stated that such division is preferable in situations in which it is permitted by the employer. See In re Marriage of Valence, 147 N. H. 663, 669, 798 A.2d 35, 39 (2002) Fisher v. Fisher, 564 Pa. 586, 593-94, 769 A.2d 1165, 1170 (2001). But both cases noted that transfer was not permitted on the facts. There may be some concern on the part of the courts that equitable ownership, short of an actual transfer of the stock options, may be too difficult to implement. In Fisher, for example, after holding that a direct transfer was preferable but impossible, the court ordered the direct distribution of profits, apparently out of concern that allowing the wife more choice regarding the exercise of the options would unduly limit the husbands rights. But the husbands rights would surely have been even more limited by a direct transfer, and the court held that such a transfer would be favored, if permitted by the plan. Another possibility is that the court was concerned that equitable ownership would be an administrative burden to the husband, who would be responsible for exercising the wifes stock options when requested to do so. But this burden must be balanced against the benefit of giving the wife control over when her share of the options is exercised. A constructive trust is not really an independent method for dividing stock options, but rather a useful device for facilitating enforcement of either deferred distribution of profits or equitable ownership. By providing that the owning spouse hold certain stock options in trust for the nonowning spouse (under equitable ownership) or for the benefit of both parties (under deferred distribution of profits), an order or agreement imposes upon the owning spouse a familiar set of duties. As a trustee, the owning spouse must use reasonable care to manage the options held in trust, perhaps even using the care that a prudent investor would use with his or her own property. There is also a developed body of law on trustee misconduct which can be invoked in the event that the owning spouse acts negligently or dishonestly. For cases expressly approving a constructive trust, see Jensen v. Jensen, 824 So. 2d 315, 321 (Fla. 1st Dist. Ct. App. 2002), and Callahan v. Callahan, 142 N. J. Super. 325, 361 A.2d 561 (Ch. Div. 1976). See also Banning v. Banning, 1996 WL 354930 (Ohio Ct. App. 1996) (trust permissible but not required). Constructive trust tends to work best with deferred distribution of profits, where the owning spouse is expected to use his or her best judgment for the benefit of both parties. Under equitable ownership, the owning spouse is required only to follow the nonowning spouses instructions, not to use independent judgment, and it is important to draft any constructive trust language with this limitation in mind. For a good example of language which clearly imposes no duty of independent judgment in making decisions, see Callahan, 142 N. J. Super. at 330-31, 361 A.2d at 564 (He shall exercise her share of the options only at her direction). Where a constructive trust is ordered, the trial court normally retains jurisdiction to supervise its implementation. See Jensen v. Jensen, 824 So. 2d 315, 321 (Fla. 1st Dist. Ct. App. 2002) (The trial court imposed a constructive trust upon appellant to keep half of the options for appellees benefit, expressly reserving jurisdiction to enforce the provisions of the trust). Indeed, continued supervision is generally necessary even where a constructive trust is not expressly ordered: Unreasonable or spiteful spouses are not altogether unknown to trial courts charged with adjudicating the multifarious issues arising under the divorce code. The court of common pleas will have jurisdiction over the equitable distribution of the Fishers marital assets until all of the assets have been distributed we have already determined that the stock options or their value cannot be distributed at the present time. Mrs. Fisher will be able, so long as options acquired during her marriage may yet be exercised, to petition the court if she has evidence that Mr. Fisher has violated 23 Pa. C.S. 3102(a)(6) (policy of effectuating economic justice between parties who are divorced) or otherwise deprived her, under principles of equity, of assets she is entitled to receive. Fisher v. Fisher, 564 Pa. 586, 593-94, 769 A.2d 1165, 1170 (2001). Tax Consequences Regardless of whether the court defers distribution of profits or provides for actual equitable ownership of options, the court must include a separate provision accounting for tax consequences. If the options themselves are not actually transferred, all of the tax consequences will be due to the owning spouse. That spouse is therefore entitled to withhold from any payment to the nonowning spouse the taxes due on the nonowning spouses share of the options. See Fountain v. Fountain, 148 N. C. App. 329, 340, 559 S. E.2d 25, 33 (2002) (court may choose to place conditions on the distribution, i. e. require. non-owner spouse to save owner spouse harmless from any tax liability incurred as a consequence of purchase) In re Marriage of Taraghi, 159 Or. App. 480, 494, 977 P.2d 453, 461 (1999) (trial court properly authorized husband to withhold taxes a sale of the stock upon exercise of the options is contemplated and husband will be taxed on the entire capital gain). Immediate offsets of stock options have been very rare in the reported cases. The fundamental problem is that an immediate offset requires a determination of the present value, and the present value of stock options is extraordinarily speculative. Indeed, it is often so speculative that the present value simply cannot be computed. See Jensen v. Jensen, 824 So. 2d 315, 321 (Fla. 1st Dist. Ct. App. 2002) (Both expert witnesses in this case testified that the unvested stock options could be neither valued nor transferred) In re Marriage of Frederick, 218 Ill. App. 3d 533, 541, 578 N. E.2d 612, 619 (1991) (The options could not be valued until such time as they were exercised) In re Marriage of Valence, 147 N. H. 663, 669, 798 A.2d 35, 39 (2002) (Unvested stock options have no present value) Fisher v. Fisher, 564 Pa. 586, 591, 769 A.2d 1165, 1169 (2001) (It is impossible to ascribe a meaningful value to the unvested stock options, primarily because it is absolutely impossible to predict with reliability what any stock will be worth on any future date). If the options are vested and there is a steady and stable market for the stock, it may be possible to reach a present value which both spouses can live with. If neither spouse is willing to accept the risk that future stock prices will not turn out as expected and this is a significant risk in the majority of all fact situations then it is necessary to use some form of deferred distribution. Some courts have avoided the need to predict future stock prices by using the value of the stock at the time of divorce, minus the strike price for the option. See Richardson v. Richardson, 280 Ark. 498, 659 S. W.2d 510 (1983) Wendt v. Wendt, 1998 WL 161165 (Conn. Super. Ct. 1998), judgment affd, 59 Conn. App. 656, 757 A.2d 1225 (2000) Knotts v. Knotts, 693 N. E.2d 962 (Ind. Ct. App. 1998) Fountain v. Fountain, 148 N. C. App. 329, 559 S. E.2d 25 (2002) Banning v. Banning, 1996 WL 354930 (Ohio Ct. App. 1996) Maritato v. Maritato, 275 Wis. 2d 252, 685 N. W.2d 379, 385 (Ct. App. 2004) (option has no value if market value is less than exercise price on date of valuation). The problem with this approach is that it depends too much upon short-term market fluctuations. For example, the same stock options might be worthless when market prices are at a low point (e. g. late 2001) and very valuable when the market is at a high point (e. g. late 1998). The better approach, and the majority rule, is to divide the profit made at the time when the option is exercised, using a coverture fraction to exclude value attributable to postdivorce efforts. One case makes an immediate offset using a valuation computed by an expert using the BlackScholes valuation model. Davidson v. Davidson, 254 Neb. 656, 578 N. W.2d 848 (1998). This model, which is based upon an entire series of factors, produces a better value for stock options than is obtained by subtracting the strike price from the market price on the date of valuation. But the method is not easily applied, and any value reached remains highly speculative. See generally Wendt Chammah v. Chammah, 1997 WL 414404 (Conn. Super. Ct. 1997) (both criticizing the BlackScholes method) see also Fountain (trial court had discretion to reject BlackScholes on the facts, as no specific valuation method is required not criticizing the method itself). A clear majority of the cases use some form of deferred distribution. Federal law clearly does not prohibit divorce-related transfers of stock options. Provisions prohibiting transfer are nevertheless common, because they are conditioned upon optimal tax treatment. But the only federal case to consider the issue, DeNadai, rejected the argument that the tax statutes are antiassignment provisions. ERISAs more express antiassignment and QDRO provisions are not relevant to the issue, as stock option plans are clearly outside ERISA. Nontransferability provisions included in stock option plans for tax reasons are enforceable under state law. But they will be construed very strictly, and they will not bind a divorce court unless their language is very clear. At a minimum, they probably must apply to involuntary transfers, and they might have to mention divorce-related transfers specifically. While it may be possible to force the employer to accept a direct transfer order in individual cases, this should be a remedy of last resort for qualified stock option plans. The IRS has clearly taken the position in Rev. Rul. 2002-22 that any direct transfer destroys the qualified status of the share so transferred, resulting in adverse tax treatment. There is also a clear possibility that the IRS will raise unforeseeable assignment-of-income doctrine arguments in response to direct transfers of unvested options. Until tax law is more settled, the direct transfer of qualified stock options poses significant tax risks. For vested nonqualified options, Rev. Rul. 2002-22 clearly opens the door to transfer without additional adverse side effects. Loss of favorable tax treatment is not an issue in this setting, as there is no such treatment to lose. Where state law permits, the direct transfer of nonqualified vested options may be a useful method of division. Even nonqualified options, however, are still risky to divide by direct transfer when they are unvested. Rev. Rul. 2002-22 clearly falls short of accepting that 1041 overrules the assignment-of-income doctrine in the context of unvested options. Since commentators have generally rejected the Services position on this point, it is hard to know exactly what arguments the Service would make, and there is a risk that individual transfers will become expensive test laboratories for new tax law theories. All of the tax law problems can be avoided to some extent by appropriate hold-harmless provisions in private settlement agreements. The problem is that there is no way to determine in advance the amount at issue (or the amount of attorneys fees necessary to fight the IRS to determine the amount at issue). At the very least, the extent of any award will have to be reduced to reflect the transferors deferred liability, assuming we have even the vaguest notion of what that might amount to. Rosettenstein, supra, 37 Fam. L. Q. at 207. To the great majority of litigants who prefer to avoid income tax quandaries, the clear message is to avoid any direct transfer of qualified stock options incident to divorce. Finally, as Rosettenstein notes, even if direct transfer is permitted and not accompanied by burdensome tax consequences, it should not immediately be assumed that direct transfer is necessarily in the interest of the nonowning spouse. Unlike retirement benefits, stock options generate maximum value only if they are competently managed by the holder. The option must be converted into stock at the right time, and the stock itself must be sold at the right time. In many situations, the employee spouse may have a better ability to identify the right time, so that the nonowning spouse may actually do better to receive only a share of the profits and not actual ownership of the options. Also relevant are the spouses personal tolerances for investment risk, their willingness to adopt tax law positions which might be challenged by the IRS, and the degree to which each trusts the other to manage a jointly held asset for mutual benefit. When all of these factors are considered, direct transfer may not always be the best division method, even in situations in which it is legally permitted. The state court cases generally prefer direct transfer as a division method wherever possible on the facts. Most of the cases find, however, that direct transfer is not permitted by the plan. The method most often used to divide stock options is a deferred distribution of profits. The second most common method is an immediate offset based upon the difference between the market value and the option strike price on the date of valuation. This method is overly simplistic, and tends to reach extreme results when market conditions are unusually high or low. A better method could be reached by relying less upon immediate market conditions, but any attempt to reduce stock options to present value is inherently speculative. Deferred distribution is clearly the better division method. A clear majority of the deferred distribution cases make a distribution of profits rather than awarding equitable ownership. This point makes an interesting contrast with the equally clear tendency to favor direct transfer where that is a feasible option on the facts. Minimizing the burden upon the owning spouse is clearly a very important factor the courts are consistently favoring division methods which limit postdivorce connections between divorcing spouses. The result is to leave the owning spouse with complete control over when the options are exercised, subject only to the general supervisory jurisdiction of the court to avoid clear instances of misconduct. Whether this approach avoids litigation will ultimately depend upon the behavior of owning spouses. If owning spouses abuse the control which the courts are tending to give them, awards of equitable ownership may become more popular. The Need for Reform State court decisions often suggest that direct transfer of stock options should be the primary method of division when such a transfer is legally permitted. No court or commentator in recent years has suggested any federal or state interest which benefits if divorce-related transfers are forbidden, and the consistent trend in federal law over the past two to three decades has been to allow divorce-related transfers. Federal law should be amended to recognize a QDRO-like device for transferring stock options, and to provide that such transfers do not result in the loss of qualified status for income tax purposes. Questions Call 1-877-770-2270You are here: Home California Divorce Guide Financial Considerations in Divorce Strategic Issues in Valuing and Dividing Employee Stock Options in Divorce Strategic Issues in Valuing and Dividing Employee Stock Options in Divorce In recent years, employers have increasingly chosen to compensate executives and employees with stock options. This means that family law attorneys have to focus more on understanding how to value and transfer stock options as marital property in a divorce. California law states that all assets acquired during the marriage are considered community property this includes any 8220earned8221 stock options. California law states that all assets acquired during the marriage are considered community property this includes any 8220earned8221 stock options. Courts typically use a formula called a 8220time rule8221 to determine the stock option8217s value. This is pursuant to a 1977 case called 8220In re Marriage of Hug8221 68 Cal. App.3d 515, 137 Cal. Rptr. 318. Here is the 8220time rule8221 formula: (Date of Grant to Date of Separation) (Date of Grant to Date of Vesting)( of Shares Exercisable) Community Property Shares In a second case, In re Marriage of Hug (1984) 154 Cal. App.3d 780, 201 Cal. Rptr. 676, the 8220time rule8221 changed slightly. Under this case, either the date of employment or the date of the stock option grant can be used as the valuation date. When exercised, stock options are taxed. Those taxes are taken into consideration when valuing the stock option. The difference between market value at the time of exercise and the exercise price is considered taxable income. When a capital gain or loss is recognized at the stock sale, those options will be taxed. Stock options are usually not transferable and trying to do so may be a risk for the non-employee spouse. The employee spouse needs to simultaneously give notice and exercise the options upon request. If the options are contingent on employment, the non-employee spouse is also at risk if the employee spouse quits or is terminated and loses their stock options. Determine Your Options Call (714) 845-7033 or use the form, below.
Comments
Post a Comment